Studerar förloppet

Jag antar att jag gillar när det svider. Lite sådär som att misslyckas med att slicka av en kniv eller hamna på fel kant med ett papper.
Jag borde verkligen, med en tydlig betoning på verkligen, sova. Men nu har jag gått över gränsen, plus att jag är så extremt stressad över morgondagen. Upp sju för att hinna slänga in ett par tvättmaskiner som förhoppningsvis hinner torka innan det är redovisningsdags vid nio. En redovisning jag inte har den minsta aning om vad jag ska säga. Hade detta varit för ett par år sen hade det inte spelat någon roll. På den tiden var det improvisationen som gjorde redovisningarna. Men åldern har satt sig på min hjärna och gjort den degig.
Eller så är det bristen på sömn och brist på vattenintag.

Men det är inte bara tvätt och redovisning som står på schemat imorgon. Det ska hinnas med att packa ner lägenheten och lämnas in nycklarna. Ringas om cykelskjuts hem till Rossön. Ringas om jobben. Finna lärare och skynda på processen att godkänna. Eller underkänna. Bara ge ett jäkla besked. Något som verkar vara genomgående hos hela lärarkåren på denna skola. Tystnad.


Istället för att slänga ner skiten i väskan, eller åtminstone sova, ägnar jag tid åt Stockholmsmusiken och en saknad av gatorna. Varav svidandet.

Kanske lite ilska också för att ha glömt den där satans loggboken i Kalmar av alla ställen.

Snart sitter jag hemma och får spela lite bra och lite dålig musik på pianot. Rensa i alla mina grejer och planera en framtid för oss.