Utan hörseln ingen musik så att säga. Vilket kanske inte hade suttit helt fel ibland. Som att bo på detta skitställe. (Aldrig bra att börja negativt på morgonen, eller lunchtid...)
Eller att vissa människor utvecklar en musiksmak. Fast dunkadunk är väl musik det också.
Om jag tänker bort dunkadunkandet så är jag i ett nostalgiskt ställe med viss av min musik. Tina länkade PSL-videon på det nya längtansundret i mitt liv för tillfället. Jag ville slå mig själv när jag upptäckte Serenades i början av april och att jag inte skulle vara på deras premiärspelning.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, vilket är skönt på ett sätt. Det är så onödigt att hela tiden ha svar på allt. Laakso fanns alltid där i bakgrunden, som första gången jag hörde Demon.
Men då, där, på det där tåget påväg mot så överdrivet mycket och Ibland gör man rätt, ibland gör man fel tog sin in i örat på mig. På riktigt. Hade suttit och väntat hela dagen på att få tag på albumet någon dag innan och lyssnat in. Men att höra en låt på riktigt riktigt.
Det går väl att säga att karln har en förmåga att dyka upp, bara sådär. Som då i april då Serenades spelades för första gången. Istället för att sitta hemma och plugga som den senaste tiden (då) enbart bestått av, var jag på långpromenad in till Gullmarsplan.
Sapmi sessions
Eller augusti 2010.
Nä, dags att skärpa upp sig. Klippa mig har jag redan gjort, skaffat jobb också. Men idag är det fredag. Imorgon lördag.
Med det sagt så hoppas jag på att det slutar droppar vatten och blir en finfin helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar