Revirmarkering

Har ägnat söndagen till ingenting. Drabbades av ett akutanfall av misströstan, men det gick över. Ibland är det lätt att glömma hur långt jag tagit mig i livet. Satt och kollade igenom min gamla blogg, för att minnas känslan av förr. Men jag gav upp ganska snabbt. Bakåt får vara kvar orört ett tag till.
Jag undrar vad jag skulle sagt till mitt gamla jag. Det som inte dödar stärker! För det hade den människan velat höra. Hehe.

Imorgon påbörjas den näst sista veckan i Norrbotten, förhoppningsvis för alltid. Jag har fått svar på frågan var jag trivs bäst i Sverige. Geografiskt.
Det är sjukt att det är slut nu. Snart. Fast jag är pepp, så jävla superpepp!   

 En mästerbild som Emma skickade en gång i tiden. Vem kan representerar vem...

Minns redigeringsnatten jag och Dennis spenderade på redaktionen. Den roligaste kursen hittills. Eller hittills, nånsin.



Det här med summeringar är inte riktigt min grej. Kanske kommer det lite kring helgens bravader i ett senare skede. Nu ska jag sluta fundera över varför människor vill ha fåglar som husdjur då du inte "får" klappa eller mysa med den (varför någon vid sina sinnens fulla bruk vill gulla med en fågel). Gör du det så vill fågeln tillslut para sig med dig och utvecklar en ständig pms. Typ.

Däremot ska jag njuta av Eva Cassidy. Fan vad jag älskar kvinnan och hennes röst!