Det är kvällar som denna jag förstår roligheten med facebook. Och kvällar som denna jag önskar att jag bodde i samma stad som min människa som kände mig då och nu.
Fyra års telefonförhållande suger, även om vi setts miljontalsgånger mer sen november förra året än åren innan.
Att skratta tillsammans till gamla minnen, gamla kärlekar (som självklart kollas upp på facebook, varav min nyfunna förståelse för the poopbook) och lärare. Jag saknade gymnasiet när jag såg en bild på skolan. 10års jubileet. Vilka tider.
För bara någon dag sen reflekterade jag över mitt gamla jag. Hur jag då, av någon anledning, saknade mitt gamla naiva jag. 16 år och bortflyttad över 90 mil, allt var så lätt.
Alla gamla minnen som finns inbäddad, alla människor som jag snubblat över. Dom där få speciella jag tappade längs vägen.
Därför är det synd att klockan är mycket, annars hade jag vridit upp volymen till max och dansat tillsammans med Florencan.
Jag är tacksam för mitt liv. För allt som hänt sen jag tog mitt pick och pack i augusti -04. Tillsammans är vi starka men jag är sjukt stark själv. Tack mig själv för att jag gav mig chansen! Så. Bra.
Jag börjar gå mitt öde tillmötes, vad som än händer kommer det att gå bra. Allt löser sig. Jag löser mig, jag reder mig.
Snart där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar