Brunt

Det är synd att den enda personen som hade kunnat förstå mina känslor igår visade sig vara ett jävla praktarsle. (Eller var det bara jag som var för dum för att förstå.)
Hur som haver. Den där typen av engelska sätter igång en konstig process i mig. Tydligen. Jag har inte hört den på riktigt på så himla länge nu att det borde varit borta. Svårt att koncentrera sig på människan som står framför en när tankarna står framför någon helt annan.

Idag var sista ansökningsdagen. Nu håller jag allt som går att hålla för att den ljusnande framtid är min. Bortsett från att hösten är här och det numer är svart, riktigt svart. Jag har försökt att undvika att se det. Hösten skrämmer mig fortfarande.

Näej.
Det handlar om en chans. Som jag kan slåss för. Ge. Mig.
Förstå kontentan av det.

Dansa mitt hjärta

Det är kvällar som denna jag förstår roligheten med facebook. Och kvällar som denna jag önskar att jag bodde i samma stad som min människa som kände mig då och nu.
Fyra års telefonförhållande suger, även om vi setts miljontalsgånger mer sen november förra året än åren innan.

Att skratta tillsammans till gamla minnen, gamla kärlekar (som självklart kollas upp på facebook, varav min nyfunna förståelse för the poopbook) och lärare. Jag saknade gymnasiet när jag såg en bild på skolan. 10års jubileet. Vilka tider.

För bara någon dag sen reflekterade jag över mitt gamla jag. Hur jag då, av någon anledning, saknade mitt gamla naiva jag. 16 år och bortflyttad över 90 mil, allt var så lätt.
Alla gamla minnen som finns inbäddad, alla människor som jag snubblat över. Dom där få speciella jag tappade längs vägen.

Därför är det synd att klockan är mycket, annars hade jag vridit upp volymen till max och dansat tillsammans med Florencan.

Jag är tacksam för mitt liv. För allt som hänt sen jag tog mitt pick och pack i augusti -04. Tillsammans är vi starka men jag är sjukt stark själv. Tack mig själv för att jag gav mig chansen! Så. Bra.
Jag börjar gå mitt öde tillmötes, vad som än händer kommer det att gå bra. Allt löser sig. Jag löser mig, jag reder mig.
Snart där.

Det finns vissa låtar som är svårdefinierade. Jag vet aldrig om dom är bra eller inte. (Enligt mina mått.) Men jag borde ju ha lärt mig. Vem vill lyssna på svårdefinierad musik när det finns helt sjukt underbar musik som dämpar fall och snubblingar.

Jag längtar till den 31 oktober som en tok. Det är ett tag sen jag såg framemot ett skivsläpp så mycket som nu igen.

Jag kan inte förklara vad Florencan betyder för mig. Hur otroligt hårt fallet skulle blivit i augusti 2009 om hon inte funnits där.
Det spelar ingen roll hur mycket jag lyssnar på nya singeln, den gör mig lycklig.

<3

And I'm damned if I do and I'm damned if I don't
So here's to drinks in the dark at the end of my road
And I'm ready to suffer and I'm ready to hope
It's a shot in the dark and right at my throat
Cause looking for heaven, for the devil in me
Looking for heaven, for the devil in me
Well what the hell I'm gonna let it happen to me

Dalarna

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka när en dörr blåser igen så fort jag närmar mig. Bokstavligt talat alltså. Jag har spenderat alldeles för många timmar i det där köket.
Det fanns dock en rolig tid. Snygg-Micketiden. Herrejävlar.

Han var en sån där som jag skulle velat klubba ner och stoppa in i garderoben och plocka fram när det passade. Jag tror ingen människa i hela världen kan prata så vackert som den karln.

Hela stället blev väldigt svältfödd när dom försvann.

Om jag kunnat bestämma på riktigt. Då skulle det se helt annorlunda ut, min röv skulle sitta på en helt annan stol. I en stad långt härifrån.
Fast mest av allt vill jag bo där solen lyser. Och det är varmt.

Nä, det blir itagning av liv när helgen är över. Tänk Diski och Franzen, då blir min värld vackrare!

Pruttbitar

Jag har så mycket aggressioner i kroppen. Det hade varit skönt att fara ut och springa bort det. Men jag saknar kläder på den plats jag befinner mig. Och satan i gatan så jag saknar den lille i koppel.
Jag frågade en gång, när jag var ung och dum, om det verkligen gick att sakna någon man inte kände.
Fast då handlade det i och för sig om en några år äldre människa och inte som nu, ett ofött litet knytte.

He.

Mitt huvud är sprängfyllt. Jag blir tokig. Utlopp. Uttömning. Laxeringsmedel. Alla medel är tillåtna. Jag måste sluta, verkligen sluta, ta på mig sådant som inte skadar mitt liv. Och det som kommer att skada mitt liv måste jag bre ut mattan för också. FAN VAD JAG ÄR LESS.

Sådär, med det ut ur kroppen så kan jag också meddela att jag drömde en mardröm inatt. Om en dröm. Nu kollade jag min mejl och läste bekräftelsemejlet som jag inte läste ordentligt då för länge sen. Så som det känns nu.
På onsdag är sista ansökningsdagen. Jag hoppas och ber om att iallafall få komma på intervju. Om jag ändå trott på en gud. Fast, vem vill stå i skuld till någon.

Jag måste bort. Att bo i själv i sju år förbereder en icket för ett fullt hus. Jag saknar mig själv. Jag saknar allt som har med att bo själv att göra. Tack och lov för att jag njöt mina sju år i frihet! Utifall att det aldrig kommer att ske igen....


Nädå, därute väntar mitt drömboende. Jag vet det. Idag blev bara mycket skitigare än jag planerat. Har spenderat dan med att se på film och lyssna på musik.
Det är jag och Lennart Jähkel när det kommer till hundar! Sen när det kommer till att slakta renar och döda folk skiljer vi oss åt igen. Fast det är klart... Jag råkade köra ihjäl en liten mus för några veckor sen... Och en groda när det regnade som värst....

Pricken över i:t skulle va att MoDo förlorar. Efter drömspelningen mot Djurgården. Jag kommer inte ihåg en match jag suttit så över. Jag älskar det. Jag älskar hockeyn, tack för att det är igång igen!

Undertider

Det fortsätter. Karln med rösten som rörde om min värld, sådär så att om det varit film hade det vart en så fin scen, den där dan och tiden när allt var åt helvete.
Och så sjöng han in hopp i en förlorad värld.

Nu var det inte det som var poängen. Mer att allt borde stavas distans. Och återtagande.

Och att 2011 fortsätter.

Jag är fri, friare och friast. Kanske framtidslös för en stund. Men hösten är inte tung i år. Jag befinner mig dels inte på en plats, bokstavligt talat, som får mig att drunkna. Dels så har jag fått extremt viktig distans på stunder, saker och människor som betyder ett återtagande utan dess like.

Men en sorg ligger för min aura som verkar ta död på all elektronik i närheten. Skulle inte tacka nej till sisådär 10 000 kronor. Dock inte för en hund den här gången... Men en telefon och dator som fungerar vore inte helt fel.

I stay home and i stay sain

Vänta inte, Gå direkt till gå.

Nej, du behöver inte göra det här misstaget. Men jag kan inte ändra dina val.

Däremot kan jag plocka upp dina skärvor när du krossats av verklighetens hårda värld. Och aldrig, aldrig låta dig limma ihop dig själv ensam.