Jag hade planer denna helg. Att skriva för en brinnande framtid, ett steg närmre allt jag drömmer om. Istället blev det jobb.
En sjukanmälan ledde till att jag var en god arbetskamrat och tog på mig jobb från sju till tolv på lördagen, trots en extremt efterlängtad helg som tagit knäcken på mig. Fredagen var toppen på isberget. Trodde jag...
På lördagsmorgonen är den andra personen sjuk, utan att ha sjukanmält sig. Ett sånt jävla blockmongo. Hade han funnits inom någon meters avstånd hade jag slagit ihjäl mänskan. (Fast det var en lögn, hade han vart normal och vart på jobbet så hade jag inte haft anledning då att orsaka nån skada.)
Hela lördagen var ett sjukt jäkla kaos! Min hjärna hade redan halvt kollapsat efter fredagen. Ingenting kopplar riktigt. Känner mig lite smått efterbliven. Jag var kvar till sju på kvällen och med total brist på personal hoppade jag även in idag.
Nästa lediga dag är på torsdag.
Tack och lov har jag jobbat med en människa som ger energi och det finns inga betänkligheter om vad som är okej att säga eller inte.
Nio dagars jobb i sträck. Det som inte dödar stärker en. Något jag hoppas stämmer i mitt fall, fina tider.
Mitt framtidsskrivande måste skjutas upp nån dag. Men tiden är skrämmande liten. Jag kan inte prestera ett framgångsord. Jag känner ett starkt förakt mot människor som inte har någon moral i kroppen och skiter fullständigt i hur saker och ting blir.
Dra ni åt helvete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar