Jag sa en gång, förr i världen, att jag aldrig någonsin skulle klara av att jobba inom äldrevården. Sen skedde sommaren -08 och hemtjänsten. En så fruktansvärt givande och ärligt talat underbar sommar. Att ha ett jobb där du blir uppskattad av dom äldre och får höra massa, massa fina komplimanger alla dar.
När jag slutade där grät flertalet och jag var inte långt ifrån jag heller. Fina människor. När jag flyttade runt 120 mil skickade jag vykort till några.
Men trots den sommarn trodde jag att jag aldrig någonsin skulle klara av att jobba inomhus. Än mindre på en riktig demensavdelning. Men dom här veckorna jag jobbat nu har vart hur bra som helst. Ingenting är omöjligt. Jag fick frågan om jag var färdig undersköterska och att jag är en sån som ska jobba inom vården.
Tänk om det var så lätt. Att jag skulle gjort det och skött allt det där andra jag vill på fritiden. Ibland blir jag lite rädd.
Har lidit lite av ånger i sommar. Varför jag valde bort Örebro. Varför i hela fridens namn jag tog Piteå. Hur tänkte jag där? Allt hade vart så annorlunda... om jag valt rätt i det där vägskälet.
Men jag ville fara för min skull, bara jag. Och en av alla dom där helgerna som spenderades i Örebro dom där åren så blev det bara ett stopp.
Förjävligt. Men livet är som det är.
Fast det där om vården. Det hade jag inte klarat av på heltid. En sommar är precis lagom för en sån som jag. En galen själ utan hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar