För ett par veckor sen fick jag en extrem lust att se Haggard. Har inte sett den på åratal, tusentals känns det som. Gamla Vänersborgstiden.
Blev dock inget av det då jag slarvat bort min externa hårddisk där den ligger. Hur det nu ens är möjligt. Att tappa bort en sådan sak.
Någon dag senare körde Ryan Dunn ihjäl sig. Min favorit av dom alla. Och det kändes i hjärtat. Konstigt hur det kan bli, en helt okänd människa. Men jag antar att det är vad han representerar, vilken tidsålder, i mitt sinne.
Sen att jag tittade på intervjun med Bam helt förstörd var ingen smart idé.
Dom senaste dagarna har jag plöjt igenom Viva la Bam-säsongerna. Att en sådan levande människa kan försvinna. Livet, vad finns det att säga.
Fast med dom där personerna är det väl egentligen inte underligt att dom tar livet av sig. Sen att någon är så urbota dum att han eller hon sätter sig bakom ratten full, då.
Gör det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar