Jag satt och önskade mig tillbaka till 2004. Till dom sista riktigt vackra dagarna fulla med kärlek till det finaste livet gett mig. Fina kort har jag kvar och minnena, men vad hade jag inte gett för att åter få höra hjärtat slå. Ett år och tre månader senare brann lågan ut.
Det är så lätt att fastna i det som var. Tiden är grym, tillslut sker alla dom små momenten på ett helt annat sätt. Plötsligt har det runnit bort. Jag är tacksam, men vem skulle tacka nej till en dag till. Och en till efter det och oändliga tills solen slocknar.
Egentligen hela 2004. Vart tog det vägen?
Som alltid. Om jag då vetat.
Rossön. Junsele. Umeå. Backe. Ramsele. Vänersborg. Mellerud. Trollhättan. Göteborg. Sunne. Örebro. Piteå. Innhavet. Stockholm. Om jag skulle plocka ihop alla centrala delar i mitt liv. Alla timmarna. Smälta ihop allting, eller redigera en film med allt. Jag tror ibland att jag står still och trampar på samma orörliga fläck utan att inse.
Jag fann två lådor och lyckades spåra mitt barnajag och finna svar på min människofråga. Komplext.
I walked across an empty land
I knew the pathway like the back of my hand
I felt the earth beneath my feet
Sat by the river and it made me complete
Oh simple thing where have you gone?
I'm getting old and I need something to rely on
So tell me when you're gonna let me in
I'm getting tired and I need somewhere to begin
I came across a fallen tree
I felt the branches of it looking at me
Is this the place we used to love?
Is this the place that I've been dreaming of?
1 kommentar:
Den kanske ser godare ut men Statt-varianten var faktiskt yummigare. Drinken på bilden smakade alldeles för mycket rom! Desto godare var däremot andra daiquris jag testade, blev lite utav en daiquri-konnässör i Kreta. Nästa gång vi ses ska jag ha lärt mig att blanda en egen, perfekt variant som jag kan bjuda dig på :)
Skicka en kommentar