Som en groda ska jag lägga mig ner. Punkt.
Jag kan inte hantera den där patetiska hetslöjligheten att fixa till fel. Vilken prioritering. Att klänga sig fast och låtsas vara intresserad. Nu också. Av alla tider.
Det finns dom som njuter mer av sig själv och sin röst och jag säger inget om det. Herregud, kör på. Lämna mig ifred bara. Tack.
Nog om det. Fortsatt i nostalgiträsket, speciellt efter att någonstans känt av mina somrars Junsele. Var är dom nu. Idag fick jag en känsla av att alla åren går parallellt efter varandra.
Så som Tippen lärde ut; "Ingenting försvinner... Allt fiiiiinns kvaaaar!"
Nevermind I find someone like you.
1 kommentar:
sv: Ja, där ser du Brynte! Man lever bara en gång, frisk vågat - hälften vunnit och alla sådana klyschor... Men du kan trösta dig med att jag snart kommer att dra igång en ny tävling. En lite klurigare den här gången, eftersom ni båda gissade så rasande fort!
Skicka en kommentar