Sprängfylld

Jag känner mig lite i en svacka. Utan en enda klarhet. Jag börjar inskolningen imorrn och har tre dars jobb att se framemot och tur är väl det. Inom en snart framtid har väl hjärnan brunnit upp.

Åkte igenom Backe idag, på en väg jag inte åkt eller gått sen sista veckan i nian. Ångestskapande. Att tiden går så sjukt fort. Hur roliga tre år det var, för det mesta. Hur jag på något sätt skulle vilja åka tillbaka till mitt dåtida jag och be henne sänka farten lite. Njuta, inte rusa som att det inte fanns någon morgondag.
Njuta av dom tre åren och ta tillvara dom tre kommande. Och sen funderat mera.
Livet är. 

Sen ramlade jag över nyheten att MoDo värvat Tellan. Ännu en sak som drar ner mig i nostalgiträsket. Vilken man. Vilket VM det var den där gången. Vilken jäkla puck. Vilken sorg. Vilka tårar.
Hoppas på att han kan skapa lite glädjetårar denna gång. Den lilla älskade lilla Tellson.


Idag fick jag det första underbara åskvädret. Älskar det!